Gällande brott mot liv och hälsa från tekniskt producerad elektromagnetisk strålning.

För femton år sedan blev jag bildskärmsskadad på min arbetsplats,
Länsstyrelsen i Kalmar län, och utvecklade elöverkänslighet. Trots att
jag sa till min arbetsgivare, att denna bildskärm är beviset på min
arbetsskada och skall undersökas, så skickade min arbetsgivare
bildskärmen för demontering. Min arbetsgivare förstörde beviset för min
arbetsskada.

Innan jag blev skadad av bildskärmen var jag en fullständigt frisk
människa. Jag hade inga allergier, hade aldrig huvudvärk, var aldrig
förkyld och var därför aldrig sjukskriven. Jag hade många intressen och
ett rikt liv. Jag har en akademisk miljöinriktad naturvetenskaplig
utbildning och ingick i miljöövervakningsgruppen på länsstyrelsen.

Efter bildskärms skadan blev jag sjukskriven under flera år tills jag
2002 tvingas bli förtidspensionerad. Men hade inte GSM kommit, hade jag
troligen arbetat idag, eftersom jag sakta återhämtade mig, men när GSM
kom upphörde förbättringen. När 3G kom började jag bli sämre igen. Det
trådlösa samhället idag är orsaken till mitt funktionshinder. Detta
betyder bl.a. att jag inte kan uppsöka sjukvården utan att bli sjuk. Jag
skulle inte klara en lasarettsvistelse under en dag på grund av
DECT-telefoner och Wlan samt mobiltelefoner. Jag har femton års
erfarenhet av att leva som elöverkänslig i detta samhälle. Jag är inte
så extremt elöverkänslig, att jag måste bo ute i skogen för att
överleva, men jag känner mig heller aldrig frisk. Allmäntillståndet är
nedsatt, men jag klarar att ta hand om mig själv, om min boendemiljö är
hyfsat fri från strålningen från sändare, DECT-telefoner och elstängsel.
Och jag hade haft det hyfsat bra, om jag inte blivit utsatt för en
privat sändare på en silo.

Problemen började förra året juli/augusti. Efter jul blev det ännu värre
och jag ber att Kalmar kommun skall göra kontrollmätningar i mitt hem,
men de säger nej. Jag överklagar deras beslut och så småningom hamnar
ärendet i Växjö miljödomstol. Under överklagningsprocessen får jag i maj
2006 låna en mätare, HF59B, i mätområde 27 MHz – 3,3 GHz. Jag upptäcker
då att strålningen kommer från en sändare på en silo 2 km söder om min
bostad. Det visar sig att verksamhetsutövarna saknar tillstånd och
troligen nyttjar de fria frekvensbanden. Strålningen in i mitt hus och
ute på gårdsplanen blir under denna tid allt kraftigare och den fysiska
påverkan alltmer tortyrlik, med nervskador som följd bl.a.
känselbortfall i huden, ständig huvudvärk, sveda i ögonen och värk i
öronen. Min sköldkörtel börjar också bli sämre.

Fredagen den 17 november 2006 klockan 14:00 höjer man effekten så
kraftigt att jag allvarligt börjar känna mig hotad till livet. Jag blir
uppvärmd inuti kroppen och för att kyla ner kroppen vidgar sig
blodådrorna, efter ett tag börjar jag frysa (och det gör jag fortfarande
en vecka efteråt). Jag trodde att de skulle sänka effekten efter ett tag
men de höll på till halv ett på natten. De fortsatte hela lördagen med
korta uppehåll och en bit in på söndagen. Jag är helt säker på, att de
låg långt under SSI:s riktvärden, trots detta får jag fysiska skador och
smärta. Det har hänt något med mitt vänstra öga, jag har fått ont i
vänster bröst, jag är stel och har värk i musklerna, jag har förlorat
känseln överallt där huden ligger mot skelettet, det sticker i hela
huden på kroppen samt under fötter och i handflator, det värker i
skelettet, speciellt i nyckelbenen och jag har blivit muskelsvag. Jag
får inte upp värmen i fötterna, det värker även i vänster ansiktshalva
och jag har fått ont i ett nyläkt sår på ryggen.

Eftersom Socialstyrelsen förbjuder läkare att dokumentera strålskador,
så varken kan eller vill svenska läkare dokumentera detta.
Socialstyrelsen förbjuder elöverkänslighet och drar in
läkarlegitimationen eller ger läkare varning om de hjälper
elöverkänsliga till en relevant vård utifrån den kunskap och erfarenhet
dessa läkare fått genom att behandla många elöverkänsliga.

Ann Thuvander, Socialstyrelsen påstod i transparentforumet att
elöverkänslighet inte finns. Detta betyder att blir jag skadad av denna,
miljöfarliga verksamhet, så kommer inte heller politiker, eller andra
personer eller myndigheter att få, veta detta.

Eftersom Post- och telestyrelsen tilldelar både tillståndspliktiga
frekvensband och fria frekvensband utan hänsyn till miljöbalken, så kan
vem som helst stråla ihjäl folk i sin omgivning med mikrovågor.
Allmänheten kan nyttja frekvensband i så höga frekvenser, att det inte
finns tillgång till mätare, för PTS mäter inte om folk blir sjuka och
det gör inte SSI heller. PTS delar helt enkelt ut ett sofistikerat
mordvapen. Ingen kan kontrollera strålningen, kommunerna vägrar utöva
tillsyn, detta betyder att okunniga kan plåga ihjäl folk i sin
omgivning: med mikrovågor eller att någon med kunskap utnyttjar
mikrovågor för att döda sina medmänniskor. Om inte ni ansvariga inom de
olika myndigheterna uppmärksammat detta, så vill jag med detta brev göra
er medvetna.

När det gäller vetenskaplig kunskap, att åberopa den som den enda
sanningen, så vill jag här informera er vad vetenskapen och forskningen
är. Vetenskaplig forskning är ett kunskapssökande, en process som i
princip aldrig blir färdig, alltså kan ge anspråk på att vara sanningen.
Sanningen är verkligheten och verkligheten är den att det idag finns 1
miljon elöverkänsliga, alltså 17 % av befolkningen säger att de blir
sjuka av el. Sedan finns det ett stort antal personer som inte anser sig
vara elöverkänsliga men blir sjuka av vissa elektroniska/elektriska
produkter.

Socialstyrelsen och SSI har arbetat mycket hårt på att dölja denna
utveckling för att skydda industrins intressen. Ansvariga myndigheter är
beredda att riskera livet och framtiden för vår unga generation, de är
beredda, att ta livet ifrån våra barn. Sverige har skrivit på
FN-konventionen för mänskliga rättigheter och de personer som handlagt
elöverkänslighet och icke joniserande strålning inom berörda myndigheter
skall ställas inför rätta för brott mot mänskliga rättigheter. De har
ett personligt ansvar, de har en fri vilja. Det är vuxna människor som
valt att riskera en hel befolknings hälsa för att gynna en girighet som
kan skada allt levande på den här planeten. Det finns inte en biologisk
varelse som är genetiskt anpassad till tekniskt producerad
elektromagnetisk strålning för den har aldrig funnits i jordens
evolutionshistoria.

Socialstyrelsen har det största ansvaret för den djupa kränkning av de mänskliga rättigheterna som de elöverkänsliga utsatts för i samhället.
Genom desinformation, till andra myndigheter, har Socialstyrelsen bl.a.
givit sken av att det förekommit en hel del forskning på
elöverkänslighet och dessa inte visat på några vetenskapliga bevis, att
det finns något samband mellan elektromagnetisk strålning och
elöverkänslighet. Sanningen och verkligheten är den, att det i princip
saknas forskning på elöverkänslighet. Professor Kjell Hansson-Mild och
docent Igor Belyaev är två forskare som sett fysiologiska och biokemiska
förändringar hos elöverkänsliga. Dessa har inte fått fortsatta anslag
för fördjupad forskning. Docent Olle Johansson har sett hudförändringar
hos elöverkänsliga. Inom parentes vill jag uppmärksamma att FAS
(Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap) endast tilldelade
Maria Feychting forskningsanslag gällande hälsoeffekter
elektromagnetiska fält år 2005. Hennes forskning skulle sammanställa
studier huruvida buller ger hörselnervstumör. Som professor och forskare
gick hon nyligen ut i Kamratposten och påstod att mobiltelefonernas
strålning inte kunde ge några biologiska effekter. Feychting vänder sig
direkt till barn och ungdomar, utnyttjar deras försvarslöshet mot vuxna,
deras lättpåverkbarhet och sin yrkesposition för att lura barn att
använda mobiltelefon oförsiktigt. Detta är ett brott mot FN:s
Barnkonvention. Som forskare har hon ett stort ansvar, men också ett
vuxenansvar for det hon förmedlar till unga människor. Hennes professur
och forskartitel bör tas ifrån henne.

Socialstyrelsens handläggning av strålskadan elöverkänslighet har lett
till att dessa personer jagats från sina hem, nekats relevant sjukvård,
ekonomiskt utarmats, samt ställts utanför alla mänskliga rättigheter.
Det har gått så långt att politiker visar ett förakt for dessa skadade
personer. Ett praktexempel är när kommunalrådet i Götene kommun menar
att elöverkänsliga kan bo i en bur i källaren (fem personer reagerade
med livshotande besvär när Wimax började sända).

De personer inom Socialstyrelsen som är ansvariga är bl.a. Ann
Thuvander, Martin Tondell och hans företrädare Bo Pettersson.

Statens Strålskyddsinstitut har genom att utnyttja sin trovärdighet
kunnat vilseleda och ljuga allmänheten rakt i ansiktet. Det finns
tillräckigt med inspelade radio- och TV-program som bevisar hur bl.a.
Lars Mjönes ljuger. Men det finns fler personer inom SSI som skall
granskas hur de handlagt icke joniserande strålning gällande
elektroniska produkter och telekomindustrins verksamhet.

I den förra regeringen skall Ulrika Messing, Lena Sommerstad, Göran
Persson, Mona Sahlin granskas och ställas till svars för det övergrepp
en hel befolkning utsatts för, samt hur samhället ställt
strålskadade/miljöskadade personer utanför all samhällelig hjälp.


Jag begär att en utredning tillsätts, samt att man omedelbart införliva de elöverkänsliga i samhällets trygghet och ger dem ekonomisk hjälp till ett människovärdigt liv. Sverige är inget U-land och har resurser att måna om sin befolknings väl och ve.


Detta brev är kanske inte välformulerat och prydligt, men det är det
viktigaste brev jag skrivit, därför att det gäller en stor grupp
människor som lever i nöd på grund av strålskador från den nya tekniken.
Brevet gäller även för våra känsligaste individer som är vår framtid,
barnen. Den kanske viktigaste boken som skrivits gällande myndigheterna
är Mona Nilssons och Marica Lindblads bok "Spelet om 3G, fakta och
desinformation i det trådlösa samhället".

Solveig Silverin, Miljöingenjör

Igelösa 109
388 96 Ljungbyholm
0480-33321
Skriven av System Administrator den 11/29/06